Ni vet den där ”bara en gång till”-känslan man kan få när man spelar vissa TV-spel, den är vad som beskriver motorcykelspelet Trials HD till Xbox Live Arcade bäst. Få spel har fått mig att spela om samma bana gång på gång enbart för att pressa varvtiden med några hundradels sekunder, och timmarna har bara flugit iväg sedan jag köpte spelet.

Men vad är det som gör spelet så beroendeframkallande? Jag har själv svårt att svara på den frågan, men jag tror den största anledningen till att man hela tiden försöker pressa sina tider är för att spelet har ett så oerhört bra topplistesystem. Din tid jämförs ständigt med dina vänner på Xbox Live, och med hjälp av en liten mätare högst upp på skärmen kan du hela tiden se hur bra du ligger till i förhållande till deras bästa lopp, och när banan väl är klar presenteras du för en topplista över dig och dina vänner. Har du då lyckats få en tid som ligger väldigt nära någon annans är det väldigt frestande att trycka på den där retryknappen och bara försöka en gång till, vilket oftast resulterar i timmars spelande på samma bana.

Själva spelet i sig är riktigt simpelt, och kanske är det just det som gör Trials HD så kul. I ett tvådimensionellt perspektiv ska du med hjälp av din motorcykel ta dig igenom en hinderbana så snabbt som möjligt, och det enda du behöver göra är alltså att gasa, bromsa och luta dig lagom mycket framåt eller bakåt på cykeln. Det kanske låter lätt men efter några banor blir det snart vansinnigt svårt. Har du spelat spel som Action SuperCross eller Elasto Mania vet du vad jag pratar om, för precis som i de spelen rör det sig om helt vansinniga hinderbanor, där loopar och näst intill lodräta väggar är bland de lättare utmaningarna i spelet.

Bandesignen är alltså i stora delar av spelet är helt fantastisk, även om den kan bli lite väl klurig mot slutet av spelet. Att ta sig från start till mål på de allra svåraste banorna är ingenting du gör på första försöket, och räkna med att starta om banan ett hundratal gånger, om ens det stoppar. Jag ska vara ärlig och medge att dessa banor har gjort mig oerhört arg, och ett antal gånger har jag kommit på mig sjäv skrikandes i ren frustration för att spelet är så oförlåtande. Men det är också det som gör att man blir så himla mycket gladare när man väl klarar banan, även om vägen dit kan vara allt för lång ibland. Att spelet har ett välfungerande omstartningssystem gör dock mycket för tålamodet, och med en enkel knapptryckning börjar man lätt om från senaste checkpointen eller från början av banan, helt utan några laddningstider.

Skulle du trötta på de medföljande banorna har spelet även en baneditor, där man enkelt kan skapa och dela med sig av sina fanatsifulla alster. Skulle man tröttna helt på konceptet att ta sig förbi hinder finns det även ett gäng roliga minispel, som fungerar utmärkt som variation till resten av spelet. Minispelen är lite kortar men är minst lika beroendeframkallande, och handlar om allt från att ta sig så långt som möjligt inuti en gladiatorkula, till att bryta så många ben i kroppen som möjligt med hjälp av att hoppa av crossen alldeles innan man kör ut för ett stup.

Efter att ha spelar Trials HD alldeles för länge måste jag tyvärr säga att jag verkligen hatar det här spelet, och få spel har fått mig så arg och upprörd av att spela som det här. Det är givetvis svårighetsgraden som ligger bakom det här, och spelet borde egentligen heta Trials and Error HD istället Trials HD. Men det är ändå något alldeles speciellt med spelet, och även om det är frustrerande svårt forsätter man ändå att spela det. Dessutom tvivlar jag på att ett dåligt spel skulle kunna väcka lika stora känslor som det här.

Har du dock dåligt tålamod eller hatar trial and error är det kanske bättre att titta åt ett annat håll, samma sak gäller om du har lätt att bli beroende av vissa spel. För alla andra är det här spelet dock ett givet köp om man ändå äger en Xbox 360, även om konkurrensen på Live Arcade varit riktigt tuff under sommaren.