1. Batman: Arkham Asylum

Årets stora överraskning är också årets bästa spel. Helt utan förvarning bjöd Rocksteady oss på världens bästa superhjältespel, med en stämning som får de nya Batmanfilmerna att framstå som ett skämt. Arkham Asylum har allt – psykiskt störda superskurkar, grym dialog, häftig action, simpel men oväntat funktionell kontroll – listan kan göras lång. Klart är i alla fall att det aldrig varit så roligt att smyga sig på och skrämma upp fiender i mörkret, samtidigt som Batman har det roligaste fightningssystemet och gadgetsen på länge!

2. Persona 4

Alla som tror att de tröttnat på japanska rollspel borde verkligen plocka upp den här titeln. Spelet revolutionerar kanske inte genren, men det har tagit de bästa bitarna från andra rollspel och mixat ihop det till årets näst bästa spel. Vi bjuds på ett underbart manus, riktigt intressanta karaktärer, roliga strider och ett stort metaspel där du bygger upp relationer med dina vänner och dejter. Ett måste för alla som äger ett PS2 eller en bakåtkompatibel PS3:a!

3. New Super Mario Bros Wii

Gillar du Mario älskar du det här spelet. Det kanske inte har lika grym bandesign som DS-versionen, och det blir aldrig lika svårt som Super Mario World till SNES, men om du spelar det tillsammans med några kompisar blir det plötsligt det kanske bästa Mario-spelet någonsin. Så vansinnigt kul är det att spela co-op i det här spelet!

4. Uncharted 2: Among Thieves

Spelet som fått flest GOTY-titlar under 2009 är nog ändå Uncharted 2, och det förvånar mig verkligen inte, då det är ett ruskigt bra spel. Actionscenerna är riktigt maffiga, grafiken är imponerande och röstskådespelet lysande, och ibland kan man nästan tro att det är en film man kollar på när man spelar spelet. Dessutom är striderna riktigt roliga, och även utforskandet har fått den plats det förtjänar.

5. Call of Duty: Modern Warfare 2

Även om multiplayerdelen är rätt trasig för tillfället har det här spelet ändå årets roligaste onlinedel. Trots detta är det framför allt singelspelardelen och arkadläget Special Ops som får mig att placera spelet på listan. Kampanjen håller nämligen ett perfekt tempo hela vägen, har varierande uppdrag och den bästa kontroll ett FPS har haft på konsol någonsin (har inte spelat PC-versionen).

Vilka var era favoritspel förra året? Kolla gärna in några av mina favoritbloggares topplistor också:

Ariez GOTY 2009

Gnoit: Spelade GotY 2009

ps3bloggen: Årets bästa spel korat

Radio Speltorsk: Guldtorsken 2009

Sugoi: Året som gått

Lite udda titel, eller vad tycker ni? Och borde inte spelet ha en åldersgräns på minst 18 år? Jag köpte aldrig spelet då tidelag aldrig riktigt varit min grej…

Jag håller med om att titlar som The Last Remnant och Infinite Undiscovery inte var mer än mediokra, Star Ocean: The Last Hope har jag dock inte provat så det kan jag inte uttala mig om än. Men kom igen, tre usla spel i rad och plötsligt är hela genren på väg att dö ut? Skärp er!

Själv tycker jag att årets bästa spel, alla kategorier, är just ett japanskt rollspel. Det handlar givetvis om Persona 4, det underbara PS2-äventyret där man spelar som en utbytesstudent som datear tjejer på dagarna och jagar mördare och demoner på nätterna. Spelet bevisar att genren verkligen inte står och stampar på samma ställe, och även om mycket av spelmekaniken är hämtad rakt av från föregångaren Persona 3 så är allt så välpolerat att det känns som ett spel hämtat från framtiden, trots att det är till förra generationens konsol.

Och Persona 4 är långt ifrån det enda bra RPG:t som släppts under det senaste året till PS2, och även de bärbara formaten får ständigt se nya roliga rollspel, även om det tyvärr mest handlar om gamla konverteringar av klassiker som Final Fantasy VII (nämnde jag just tyvärr i samma mening som FFVII?). På denna punkt vet jag att de flesta speljournalister som klankat ner på genren håller med mig, men då vill de istället påstå att ekvationen JRPG och denna generations konsoler som PS3 och Xbox 360 inte går ihop. Även det är rent skitsnack.

Ta till exempel Valkyria Chronicles. Jag vet inte någon som har provat det spelet och tyckt att det var dåligt. Jag tycker det är det bästa spelet som har släppts till PS3 hittills, tyvärr har spelet inte sålt så bra som det förtjänat, och kanske är det därför folk betraktar det som bortglömt. Vi har även Eternal Sonata, ett underbart spel med mysig handling, som spelpressen faktiskt verkade gilla. Till Xbox 360 släpptes även Tales of Vesperia nyligen, jag håller själv på att spela igenom det för tillfället, men det jag spelat har varit riktigt bra.

Min personliga favorit till Xbox 360 är dock Lost Odyssey, ett spel som känns som mer som en naturlig uppföljaren till Final Fantasy X än de riktigt uppföljare som släppts. Meningarna går dock isär bland många när man nämner just det spelet, och Mistwalkers första spel Blue Dragon. En del tycker spelen är bakåtsträvande och klumpiga då striderna fortfarande är textbaserade och många av sekvenserna i spelen saknar inspelade röster, medan vi andra gillar spelen och tycker man tagit till vara på det bästa från de mer strategiska striderna och blandat det med nyskapande element, och mer än gärna läser igenom välskrivna historier om huvudpersonens förlorade minnen.

Men det här är bara en liten del av alla bra JRPG som faktiskt släppts under den senaste tiden, och jag skulle kunna göra listan bra mycket längre. Inom en snar framtid kommer dessutom Final Fantasy XIII och Dragon Quest IX, spel som till och med den svenska spelpressen brukar gilla, så kanske kommer även de att förstå att genren är långt ifrån död.

Vilket är ditt personliga favoritspel inom genren, och vad tycker du om spelen som släppts till PS3, Xbox 360 och Wii? Tycker du genren tappat sin glans eller är den större än någonsin? Nu vet ni i alla fall vad jag tycker!

På den tiden var jag en överviktig pojke, men efter att ha köpt Dancing Stage och spelat det ett tag hade jag snart dansat bort några tiotals kilon. Men det var aldrig därför jag spelade, utan det var för att spelet var så extremt roligt. Någon månad efter att jag införskaffat spelet hörde jag snart talas om att Liseberg hade köpt in en ”dansmaskin”, och jag var genast tvungen att åka dit och prova att steppa runt på metallplattor istället för hala plastmattor som gled iväg och trampades sönder under de intensiva låtarna. Väl där träffade jag snart på ett helt gäng dansmattefrälsta göteborgare och det var början på en väldigt fin gemenskap. Vi delade tips med varandra på hur man skulle klara låtarna bättre, vi tävlade om vem som kunde komma överst på High Score-listorna, vi fick besök av spelare från andra delar av landet och det anordnades snart events och tävlingar i spelet vid landets alla maskiner, och i Norge hölls det till och med Europamästerskap som direktsändes över Internet. Vi fick även lärt oss att spelet kallades för Dance Dance Revolution (DDR ) utanför Europa och att de japanska och amerikanska utgåvorna av spelet var minst tusen gånger bättre än de europeiska.

Dessa tider var riktigt härliga, men med åren man dansade och kilona som försvann avtog snart mitt ständiga bussresande från Orust till Göteborg, och då Liseberg bara hade öppet på sommaren och runt jul var det svårt att hålla uppe intresset för jämnan. Visst tyckte nästan alla mina kompisar att spelen var jätteroliga, men man blev snart allt för lat för att plocka fram dansplattorna i metall (som man bytt ut sina plastmattor mot) varje kväll kompisarna kom hem, och det var även många andra spel och filmer man vill ta en titt på. Även många av ens dansspelskompisar i Göteborg slutade dyka upp och det släpptes knappt några nya dansspel värda att lägga märke till, så utan att man riktigt märkte det hade man snart slutat spela DDR helt.

Men så för någon vecka sedan tänkte jag att det kanske kunde vara kul att börja spela dansspelen igen, jag har ju trots allt aldrig haft ens i närheten av lika kul i spel som Wii Fit och EyeToy Kinetic som jag hade med Dance Dance Revolution. Vad passade då bättre att prova på än de DDR Universe-spel som släppts till Xbox 360 och samla achievements på samma gång som man steppade framför TV:n? I hopp om att jag skulle få lika kul med dessa spel som med PS2-spelen beställde jag snart spelen tillsammans med två nya mattor.

Men oj vad fel jag hade.

Utvecklarna av spelen, Konami, hade helt förstört spelen med riktigt dålig musik, opassande tempo och högst tveksamma spellägen. Sämst av alla var Quest mode, ett spelläge som skulle blanda dansandet med rollspelsinslag. Istället blev det ett segt evighetstrampande där man själv måste avbryta låten när man vunnit (detta förklaras ingenstans) för att inte spela oändligt många låtar i onödan, man kunde få utmaningar som att träffa ett antal pilar av en viss sort till låtar som inte ens innehöll den sortens pilar, och de tråkiga dansfinalerna kunde vara så svåra att klara av att man fick spela i en hel timma för att vinna en enda match – även om man träffade i stort sett varenda pil. Dancing Stage/Dance Dance Revolution Universe 1 och 2 är verkligen inget jag kan rekommendera till någon, är du intresserad av dansspel så importera istället en Playstation 2 från Japan tillsammans med DDR Extreme, eller prova på In the Groove.

En gång i tiden var det Konami som stod för utvecklingen av nästan alla bra musikspel, det var till exempel de som lade grunden för hela genren med spel som Beatmania, Guitar Freaks och Dance Dance Revolution. De har även gjort många mindre lyckade experiment med genren som trumspel och spel som kombinerade flera instrument (tänk Rock Band), men det var aldrig riktigt dåligt och det fanns inga bättre alternativ ute på marknaden då.

Men på senare tid har jag tappat all respekt för Konamis musikspeldivision, och DDR Universe är långt ifrån deras första snedsteg. Till att börja med har de alltid villat anpassa musikspelen till en västerländsk publik när de kommer hit, inget fel i det då J-pop inte går hem särskilt bra i Europa. Men att vi tydligen bara lyssnar på musik som Spice Girls, inte vill ha fler än trettio låtar per spel och inte kan röra fötterna en bråkdel så snabbt som japanerna är bara tråkiga fördomar som gjort de europeiska Dancing Stage-spelen oerhört mycket sämre än dess japanska motsvarigheter.

Att Harmonix sedan stal Guitar Freaks-konceptet rakt av, proppade spelet fullt med hela låtar som går hem i väst, med en oförlåtande svårighetsgrad och med en humor som hela tiden driver med rockfördomar gillade givetvis inte Konami. Inte helt oväntat ville de ha tillbaka tronen som musikspelsgudar och överträffa Guitar Hero och Rock Band, något de misslyckades brutalt med i Rock Rock Revolution, som innehöll dåliga budgetcovers på låtar vi redan hört i konkurrenternas spel, ett oerhört förvirrande trumset med för många träffytor för att kunna tilltala någon, och dåligt gameplay överlag.

Konami har snart lyckats förstöra varenda musikspelsserie de skapat, och med en katastrofalt dålig version av Pop ’n Music till Xbox Live Arcade för ett tag sedan är det i stort sett bara Beatmania som inte torterats och hånats av dess skapare. Men det lär väl inte dröja länge innan även det sker, inte minst med tanke på att en annan DJ-simulator kommer att släppas redan i år, DJ Hero.

Så jag ber er Konami, låt era klassiska musikspel få vila i frid, och plåga oss inte med ännu en värdelös version av något spel som konkurrenterna gör avsevärt mycket bättre!

Vad tycker för övrigt ni om musikspel? Har ni provat på DDR, och vad har ni för favoritspel i genren? Själv gillar jag Rock Band och DDR väldigt mycket, men jag har även ett gammalt favoritspel vid namn Gitaroo-Man, som inte ens kräver någon speciell musikkontroll. Spelet är ursprungligen till PS2 men finns även till PSP.

Men uppföljarna är långt ifrån dåliga, och har även de stulit hundratals timmar av min tid. De är bland det bästa som går att få tag på inom genren, och jag tycker att Nippon Ichi Softwares spel stundtals överträffar Final Fantasy Tactics, som enligt mig är ett av de bästa spelen genom tiderna. Disgaea 3: Absence of Justice som kom förra sommaren (i början av året till Europa) är ett riktigt bra spel som jag rekommenderar varmt till alla PS3-ägare, även handlingen kändes lite barnsligare än i tidigare delar. Jag har spelat spelet oerhört mycket men har länge känt att det saknats något som hade passat perfekt till ett sådant här spel, nämligen trophies.

Men nu äntligen är det här!

Idag kom den oerhört efterlängtade och uppskattade uppdateringen till Disgaea 3 som innehåller trophiestöd, och jag kommer sitta som fastklistrad framför spelet under alla regniga dagar framöver.

Är det något spel ni saknar tropies till? Och vad tycker ni om trophies och achievements?

För alla som inte provat på Disgaea så finns originalet konverterat till både PSP och Nintendo DS, perfekt för att sitta ute i solen och spela!