Självklart har det inte varit helt tomt på releaselistorna hela sommaren, och något mäktigt RPG och actionspel har dykt upp utan att någon riktigt märkt av det. Annat är det dock på Xbox Live Arcade, som markerat tydligt att vi minsann inte ska lägga spelandet på hyllan ens på sommaren. Där har nämligen riktigt bra spel löst av varandra på löpande band i stort sett hela sommaren. Och jag gillar det!

För visst är det ganska lagom att spela igenom releaser av det här slaget under sommaren. Spelen passar oftast utmärkt att dela upp i korta sessioner och är som gjorda för att spela på kvällarna när solen slutat skina. Vi har visserligen inte fått något så storartat som Braid i år, men med titlar som Battlefield 1943, Secret of Monkey Island, Splosion Man, Trials HD och Shadow Complex borde inte någon kunna klaga på utbudet från Live Arcade i sommar. Det enda spelet jag faktiskt blivit besviken på är Turtles in Time-remaken, som fick mig och några vänner att börja spela Castle Crashers istället.

Någon riktigt speltorka blev det med andra ord aldrig i år, och givetvis är det många av de här fantastiska titlarna som släppts på andra plattformar också, som Steam och PSN. Jag kommer skriva mer om de enskilda spelen i ett senare skede, men jag kan lugnt säga att samtliga är köpvärda.

Min fråga till er idag blir helt enkelt vilket favoritspel ni har till Xbox Live Arcade. Det går givetvis även bra att nämna spel av liknande karaktär som släppts på PSN, Wiiware eller Steam. Min personliga favorit är Braid, men i övrigt känns det ganska tätt mellan favoriterna. Jag undrar även vilket spel ni tycker är bäst av de som släppts nu under sommaren.

Jag är i vanliga fall mycket positiv till nedladdningsbara men korta spel som till exempel Half Life-episoderna och Ratchet & Clank: Quest for Booty. Spelen må vara lika korta som Fable II-expansionerna, men vad jag gillar med dem är att de erbjuder helt unika spelupplevelser. Oftast är de även så välgjorda att man mer än gärna spelar om spelen direkt efter att ha klarat dem första gången.

Så blir det dock aldrig i varken Knothole Island eller See the Future. Expansionerna blir istället som några extra sidequests som man har kul när man spelar igenom, men de lämnar inget sug åt att spela om momenten, med undantag från sista delen av See the Future (som för övrigt kan klassas som ett femminuters minispel). Vi får heller inte se något nytt och revolutionerande som ingen annan spelskapare tänkt på tidigare, men jämfört med Fable II:s originaluppdrag tillför det ändå en del roliga moment till spelet, som får det att kännas mer komplett om man spelar det vid sidan av huvudhandlingen och inte efter att man har klarat spelet.

Jag skulle trots mitt missnöje på spelens längd ändå rekommendera Knothole Island. Expansionen lånar mycket från Zelda, och det är ju aldrig dåligt, dessutom får vi ta del av en helt ny ö med massor av roliga vapen och föremål. Man har även lekt lite med klimatförändringar, dock på ett allt för linjärt sätt, men det är ändå underhållande.

See the Future är däremot svårare att rekommendera. Här bjuds man på små osammanhängande uppdrag i olika världar, och även om det på pappret låter lockande att färglägga en svartvit värld och lösa pussel genom att klä ut sig till olika monster blir det aldrig riktigt så kul som det hade kunnat bli. Roligare är iså fall kolloseumet där man på fem minuter ska besegra så många fiender som möjligt, och möjligheten att förvandla din hund till en husky, blodhund eller dalmatiner. Om du precis har skaffat Fable II eller om du gillade spelet väldigt mycket när det var nytt kan den här expansionen vara värd att ta en titt på, men förvänta dig inte för mycket då den är väldigt kort och inte allt för originell.

Vad tycker ni om längden och prissättningen på expansioner av det här slaget? Jag har själv inte skaffat Fallout 3-expansionerna än, men vad jag förstått ska även de vara rätt så korta. Det känns som att vi inte är så nära dagen då episodbaserat material kommer ersätta traditionella uppföljare trots allt, eller vad tycker ni?

Även om det ser mycket bättre ut nu än vad det gjort på många år är vi fortfarande långt efter, och vi får vänta på spel som släpps i USA i flera månader innan de når hit. Många skyller detta på att spelen måste översättas till tyska och franska innan de når hit, andra skyller på att de måste konverteras till PAL-format. Själv tror jag det beror på ren nonchalans, lathet samt rädsla för att råka bryta mot något direktiv då det finns många länder med olika lagar i vår kontinent.

För att översätta ett spel till tre språk ska väl inte ta längre tid än att översätta det till ett språk, det är väl knappast samma personer som översätter spelen till både franska och tyska? PAL-formatet kan jag däremot gå med på om det tar lite extra tid, men varför ser vi då samma fördröjning på samtliga spel till PSP och Nintendo DS, som alla har samma skärmsystem i hela världen?

Förr i tiden var det riktigt jobbigt att få tag i framför allt japanska rollspel som till exempel Final Fantasy, då de i stort sett aldrig släpptes i Europa och man blev tvungen att importera spelen för riktigt höga priser från USA, och dessutom skaffa en amerikansk maskin, adapter eller modifiera konsolen.

I nuläget når de flesta spel hit, även om det finns vissa undantag som Yakuza 3 (verkar det som) och liknande spel där vi tydligen inte tillhör rätt målgrupp. Men vi får som sagt fortfarande stå ut med extrema väntetider innan många spel når hit, och en del serier specialanpassas för att nå ut till en europeisk målgrupp bättre, vilket oftast leder till att spelen förstörs totalt - se bara på många Dancing Stage-spel (Dance Dance Revolution i resten av världen). Och vi ska inte ens tala om spelfodralens utformning.

Något som många trodde skulle förbättra läget för Europa var självklart digital distribution, och allt vad onlinebiten innebär. I några fall har det lyckats, men på alldeles för många punkter blir vi totalt överkörda även online, framför allt i Sverige. Väldigt mycket material dyker inte alls upp här, det rör sig om allt från småfunktioner i form av spelnyheter direkt till din Xbox 360, till hela Playstation One-spel på PSN. Mycket extramaterial till spel verkar komma bort på vägen, och även priserna är bra mycket högre här än i andra delar av världen.

Erbjudanden, tävlingar och gratisspel är inte allt för ovanligt i exempelvis USA. Här är det dock mycket ovanligare, vilket senast märktes på prissänkningen till en Fable II-expansion som tydligen inte gälde för oss svenskar. Vi har även sett andra exempel som arcade- och PSN-spel som blivit helt gratis i USA, men behållt sitt gamla pris eller inte ens släppts här från första början. Och det stora gratisprojekt 1 vs 100 där man utmanar resten av världen för att vinna priser, som redan är i full gång i andra länder, verkar inte heller det nå Sverige. Det är ett under att videouthyrningstjänsten på Xbox 360 kommer till Europa inom en snar framtid, till och med hit till Sverige, en funktion som för övrigt har funnits tillgängligt i USA sedan 2006. Än mer imponerande är att Final Fantasy VII släpptes på svenska PSN bara en dag efter det nådde amerikanska ditot, till skillnad från majoriteten andra PSOne-spel på PSN som inte alls haft några planer på att förflytta sig till Europa.

Håller ni med mig om att Europa är underkastat vad gäller alla de här punkterna? Eller är det bara jag som är kräsen? De har ju det trots allt mycket sämre i många andra delar av världen.

Under min andra genomspelning har det dock dykt upp en rad brister som man gärna ville se förbi när spelet var nytt, men som är svårare att bara ignorera såhär i efterhand. Det handlar mest om smådetaljer i stil med usel AI, halvdan bilduppdatering och alldeles för enformiga minispel. Men det är framför allt en del av spelet jag inte kan förstå hur jag stod ut med vid min första genomspelning.

Jag pratar givetvis om det lokala flerspelarläget.

För även om det är en fantastisk funktion att kunna spela igenom ett så här mysigt äventyr tillsammans med sin kompis framför TV:n blir det alldeles för rörigt för att vara underhållande. Den största boven är som vanligt kameran, som inte någon av spelarna kan styra eftersom bägge måste synas i bild samtidigt. Detta leder oftast till att man varken ser fiender eller vilken väg man ska gå, och man börjar allvarligt fundera på om delad skärm verkligen är ett så dåligt alternativ.

Men det är inte bara kameravinklarna man kan önska mer av i flerspelardelen. Varför kan spelare två bara vara en inhyrd legosoldat som inte kan använda de kläder, vapnen och liknande han eller hon har samlat på sig under sin egen kampanj? Varför kan spelare två inte ens öppna skattkistor eller använda potions? Och hur kul är det att bara få stå och kolla på under tiden den andra spelaren hugger ved, dansar eller beordrar sin hund att pinka på andra bybor?

Jag hade velat se fler inslag hämtade direkt från MMO-genren till flerspelardelen i Fable II, men spelet är som sagt riktigt bra ändå. Man kanske inte ska vara för kräsen när det erbjuds samarbetsläge i ett sådant här spel, då genren oftast bara är för ensamma spelare, och även om delen innehåller många irritationsmoment så tillför den även mycket gott till spelets helhet.

Vad tycker ni om spelet? Gillar ni det men inte har skaffat någon av expansionerna än så vänta tills imorgon, för mellan den 22 juni till den 5 juli säljs Knothole Island-expansinen till ett reducerat pris på Xbox Live. (EDIT: Prissänkningen gäller istället från den 29:e juni!)