Jag är en väldigt nöjd ägare av Nintendo DS och PSP. Tack vare dessa konsoler har jag kunnat spela fantastiska 2D-spel i stil med Castlevania, som knappt finns att få tag på till några andra format. Nu har visserligen Metroid dykt upp på Virtual Console och Symphony of the Night finns både på PSN och Live Arcade, men det är spel man spelat förut och det var väldigt längesedan vi fick ett nytt sidoscrollande äventyrsspel till de stationära konsolerna. Men nu har det äntligen blivit ändring på detta och förra veckan anlände Shadow Complex till Live Arcade.

Efter att ha träffat en trevlig tjej på krogen är det på hennes initiativ som ni åker på en romantisk picknick i bergen, för att prova på lite bergsklättring i stora grottor dit tjejen brukade gå när hon var yngre. Det visar sig snart att det var en dåligt vald plats, då en grupp terrorister vars mål är att störta hela USA har byggt sin bas i det stora grottsystemet, och det är knappt att ni hinner parkera bilen innan din nya flickvän blivit tillfångatagen av dessa. Nu är det upp till dig att befria henne, och på samma gång störta hela terrororganisationen. Ett svårt uppdrag kan tyckas, men av en ren slump har din far under en längre tid tränat dig i allt man behöver veta om vapen och närstrid.

Mycket mer handling än så är det inte i Shadow Complex, men det behövs inte heller. För spelet handlar i första hand om utforskande av den underjordiska basen och hejdlösa actionsekvenser, och handlingen håller sig hela tiden i bakgrunden. Du som gillar spel som Metroid och Castlevania kommer att känna igen dig i spelets upplägg. För precis som i de spelen börjar du utan några märkvärdiga vapen eller färdigheter, för att snart samla på dig såväl granatkastare som jetpackutrustning, och det fullständigt vimlar av olika power ups och hemligheter att hitta. Kartsystemet hade lika gärna kunna vara hämtat direkt från Symphony of the Night, precis som levlingsystemet, och utvecklarna har inte direkt varit rädda för att låna från andra spel i genren.

Men det de lånar har de också polerat in i minsta detalj. Man är hela tiden nyfiken på hur nästa skärm i spelet kommer att se ut, vilken taktik man ska använda mot bossarna som står på tur och vilken utrustning som krävs för att komma igenom de där misstänkta passagerna man passerat under spelets gång. Shadow Complex är också väldigt varierande både omgivningsmässigt och rent speltekniskt. Du rör dig i allt från mysiga skogar till högteknologiska baser som osar Metal Gear Solid lång väg, och spelet bjuder i ena stunden på kluriga plattformshopp för att i nästa sekund låta dig bemanna turrets i 3D-sekvenser som lika gärna kunnat höra hemma i vilket seriöst FPS som helst.

Man har även lekt lite med det tvådimensionella perspektivet. Du kan i och för sig aldrig röra sig i mer än två dimensioner (förutom just nämnda turretsessioner), men det hindrar inte dina fiender från att göra det. Detta bjuder till mer spektakulära bosstrider och häftiga fältslag där fiender befinner sig i både förgrunden och bakgrunden, men även om det ser otroligt snyggt ut så är det inte alltid så praktiskt. Det blir nämligen väldigt problematiskt när det står en fiende bredvid dig och en tio meter längre bak, och spelet förstår oftast inte vem av dem du försöker sikta på och resultatet blir allt för ofta att man istället skjuter åt ett tredje håll, allt detta medan fienderna träffar dig och situationen blir ohållbar.

En annan sak som lätt kan bli irriterande är hur lång tid det kan ta att komma från en del av kartan till en annan. Jag gillar att spelet är så stort, men man har på många ställen haft det lite väl glest mellan genvägarna, och får man till exempel för sig att avvika från handlingen för att leta hemligheter finner man sig snart i en situation där man måste ta sig igenom halva spelet bara för att komma tillbaka.

I övrigt är jag riktigt nöjd med spelet, och det är inte för att jag törstat så efter fler spel i genren utan för det faktiskt är ett riktigt bra spel. Gillar du achievements kommer du bli väldigt nöjd med det här spelet, och precis som i Gears of War 2 visas hur många headshots du är ifrån den där prestationen du jobbat mot så länge i en popuppruta som dyker upp titt som tätt. Men det slutar inte där, när du äntligen fått tillräckligt många headshots för en achievement får du istället se hur många huvuden dina vänner på kompislistan lyckats träffa, och för den tävlingsinriktade motiverar funktioner av dene här typen ordentligt. Att du dessutom får behålla alla dina poäng när du startar ett nytt spel höjer omspelningsvärdet avsevärt.

För 1200 ynka Microsoftpoäng är det här spelet ett givet köp. Så här i efterhand är jag faktiskt förvånad att spelet inte var dyrare då det både är mer välgjort och håller längre än många fullprisspel ute i butik. För alla äventyrstörstande Metroidälskare är det här spelet ett måste, men jag tycker även att alla andra borde ge spelet en chans då det är riktigt underhållande.