Scribblenauts

Idag blir det premiär för första recensionen med betyg här på sidan, jag har fortfarande svårt att bestämma mig för om det är en bra eller dålig idé med betyg i form av en siffra, vad tycker ni? Jag kommer i alla fall hålla mig till en skala från 1-5 där fem är riktigt bra och ett suger, och jag kommer vara riktigt sträng med betygen och inte bara dela ut femmor och fyror överallt så länge spelen inte gjort sig förtjänta av det.

Nog snackat om det nu, och över till recensionen. Spelet jag har spelat denna gång är Scribblenauts, ett spel som blev otroligt hypat efter att det visades upp på E3 tidigare i år. Folk började kalla det för “Game of the Forever” och det här skulle bli ännu ett spel värt att köpa en DS för.

Varför spelet fick sådan uppmärksamhet berodde på dess originella spelmekanik. I traditionella spel när man kommer till ett stup är det oftast bara att ta sats och hoppa över det, i vissa fall går det att hitta en annan väg över till andra sidan men där slutar oftast alternativen till hur man kommer vidare i spelet. Utstakade problemlösningar av det här slaget får Scribblenauts att skämmas, här gäller det istället att vara kreativ, och med hjälp av stylusen kan du frammana olika föremål som hjälper dig komma förbi hindren. Man skriver helt enkelt bara in ett substantiv och vips så dyker det upp på skärmen och man är fri att flytta runt på det. Så när du kommer till det där stupet i Scribblenauts kanske du bygger en bro istället, skjuter över dig själv till andra sidan med hjälp av en katapult, flyger helikopter eller kanske rent ut av teleporterar dig över till andra sidan. Bara fantasin sätter gränserna, eller..? Det skulle givetvis vara alldeles för bra för att vara sant.

Det är förvisso imponerande hur många olika ord 5th Cell lyckats slänga in i spelet, och många av dem fungerar riktigt bra. Jag minns till exempel ett uppdrag där man skulle hugga ner ett träd, och i stället för att hämta en såg skrev jag helt enkelt in ordet bäver på skärmen och mycket riktigt dök ett litet djur upp och bet av trädet vid stammen så att det rasade. När spelet fungerar som det är tänkt är det alltså vansinnigt underhållande och kul, tyvärr är det inte särskilt många minuter som det gör det.

Största problemet spelet lider av är nämligen kontrollen. Att använda stylusen för att skriva in föremåls namn på skärmen är givetvis helt rätt väg att gå (även om man i den svenska versionen valt att gömma å, ä och ö för spelaren), men att kontrollera karaktären med samma penna blir bara luddigt och oprecist. Det finns delar av spelet där ens karaktär står och balanserar på en plattform och man får ägna flera minuter för att placera ut fler föremål, råkar man då komma när bakgrunden i stället för det föremål man tänkt flytta på hoppar ens karaktär rakt ner i avgrunden och det är bara att börja om från början av banan, vilket blir oerhört frustrerande efter några försök.

Det är stor skam att man valt att använda en styrmekanik som till och med gör det svårt att klättra upp för stegar i ett spel som kräver millimeterprecisa plattformsmoment. Hade man istället kunnat kontrollera karaktären med styrkorset och föremålen med stylusen är jag övertygad om att alla fantasifulla banor hade kommit till sin rätt och jag hade haft mycket roligare med spelet.

Jag hade kunnat ha överseende med de många föremål som bara är varianter av andra saker (det är till exempel ingen skillnad på en bågfil och en motorsåg mer än utseendet) samt att de sällan fungerar som man tänkt sig om kontrollen i övrigt varit okej. Nu känns det i stället som spel utvecklat för dagisbarn som försöker lära sig stava, och den grafiska stilen hjälper knappast till att sudda ut det intrycket, vilket är synd. För i grund och botten hade det kunnat vara ett riktigt bra spel för alla åldrar.

Spelet får två av fem avbrutna pennor i betyg.