Det har varit mycket snack om att de japanska rollspelen är på väg att dö ut, och majoriteten av svenska spelkritiker pratade om det nya Star Ocean som genrens sista hopp om överlevnad. Jag vill påstå att allt det här är skitsnack.
Jag håller med om att titlar som The Last Remnant och Infinite Undiscovery inte var mer än mediokra, Star Ocean: The Last Hope har jag dock inte provat så det kan jag inte uttala mig om än. Men kom igen, tre usla spel i rad och plötsligt är hela genren på väg att dö ut? Skärp er!
Själv tycker jag att årets bästa spel, alla kategorier, är just ett japanskt rollspel. Det handlar givetvis om Persona 4, det underbara PS2-äventyret där man spelar som en utbytesstudent som datear tjejer på dagarna och jagar mördare och demoner på nätterna. Spelet bevisar att genren verkligen inte står och stampar på samma ställe, och även om mycket av spelmekaniken är hämtad rakt av från föregångaren Persona 3 så är allt så välpolerat att det känns som ett spel hämtat från framtiden, trots att det är till förra generationens konsol.
Och Persona 4 är långt ifrån det enda bra RPG:t som släppts under det senaste året till PS2, och även de bärbara formaten får ständigt se nya roliga rollspel, även om det tyvärr mest handlar om gamla konverteringar av klassiker som Final Fantasy VII (nämnde jag just tyvärr i samma mening som FFVII?). På denna punkt vet jag att de flesta speljournalister som klankat ner på genren håller med mig, men då vill de istället påstå att ekvationen JRPG och denna generations konsoler som PS3 och Xbox 360 inte går ihop. Även det är rent skitsnack.
Ta till exempel Valkyria Chronicles. Jag vet inte någon som har provat det spelet och tyckt att det var dåligt. Jag tycker det är det bästa spelet som har släppts till PS3 hittills, tyvärr har spelet inte sålt så bra som det förtjänat, och kanske är det därför folk betraktar det som bortglömt. Vi har även Eternal Sonata, ett underbart spel med mysig handling, som spelpressen faktiskt verkade gilla. Till Xbox 360 släpptes även Tales of Vesperia nyligen, jag håller själv på att spela igenom det för tillfället, men det jag spelat har varit riktigt bra.
Min personliga favorit till Xbox 360 är dock Lost Odyssey, ett spel som känns som mer som en naturlig uppföljaren till Final Fantasy X än de riktigt uppföljare som släppts. Meningarna går dock isär bland många när man nämner just det spelet, och Mistwalkers första spel Blue Dragon. En del tycker spelen är bakåtsträvande och klumpiga då striderna fortfarande är textbaserade och många av sekvenserna i spelen saknar inspelade röster, medan vi andra gillar spelen och tycker man tagit till vara på det bästa från de mer strategiska striderna och blandat det med nyskapande element, och mer än gärna läser igenom välskrivna historier om huvudpersonens förlorade minnen.
Men det här är bara en liten del av alla bra JRPG som faktiskt släppts under den senaste tiden, och jag skulle kunna göra listan bra mycket längre. Inom en snar framtid kommer dessutom Final Fantasy XIII och Dragon Quest IX, spel som till och med den svenska spelpressen brukar gilla, så kanske kommer även de att förstå att genren är långt ifrån död.
Vilket är ditt personliga favoritspel inom genren, och vad tycker du om spelen som släppts till PS3, Xbox 360 och Wii? Tycker du genren tappat sin glans eller är den större än någonsin? Nu vet ni i alla fall vad jag tycker!
Persona-serien lever i högsta grad – med de underbara 3:an och 4:an – men i övrigt verkar JRPG genren ha somnat in ordentligt. De spel jag testat till Xbox360 har varit riktigt sorgliga. HD-grafik i all ära, men det mesta den gör är att avslöja hur föråldrad spelmekaniken är.
Men så länge Persona-serien leverar som den gör är jag nöjd. Kan något knäppa Persona 4 som årets spel kommer jag att bli förvånad…
Det som är skoj är att Level, SP och alla tidningar spenderar så mycket tid och energi på att hitta fel så fort det är ett JRPG medan om det är ett nytt spel i Mario, Zelda, Halo eller liknande så letar de bara efter positiva saker.
Ta cykelspelet till Xbox Arcade vad det nu hette där du ska cykla igenom en bana. Konceptet är gammalt, det är ny fin HD grafik men annars är konceptet gammalt.
Det tycker alla verkar vara jättebra. Tales of Vesperia som uppgraderat sättet att röra sig på, hur man lär sig skills och Gud vet vad är dåligt för att det har en väl använd story? Skitsnack.
I sådana fall skulle Gears of Wars vara skitdåligt, det har ju gjorts förrut.
Det finns ingen konsekvens i speljournalistiken längre. Vissa genrer hyllas, andra hatas. Jag kan nog direkt säga att FFXIII kommer få 10/10 av Level eller nära nog. Det är ju ett mainstream spel som har en mycketmainstream aktig titel som många känner till.
Men ju mer okänd en serie är desto lägre betyg får den.
Varför detta har skett förstår jag inte.
Atlus verkar ha fått samma status som gamla Square, så fort de gör en ny titel så är det höga betyg. Nu är Persona 3, Persona 3 och Devil Survivor toppspel. Persona 4 som jag spelade förra året tog mig med storm så det blev lätt år 2008s bästa spel för mig.
Tales of Vesperia är bra, riktigt bra och visst, mycket av det negativa som skrivs om det med gammal story och liknande stämmer. Men det spelar kvitt för mig, jag får ett underbart spel och det är vad som är viktigt.
Som sagt, det är alldeles för olika bedömningar beroende på vilken genre det är.
Hur det blivit så har jag ingen anning om. Men synd är det.
HB: Jag tror det handlar mycket om tycke och smak, men även det faktum att spelskribenter oftast har ont om tid. Mario, Halo och Street Fighter är spel som inte tar särskilt lång tid att klara, och de går bra att spela i omgångar lite då och då. RPG:n brukar däremot kräva att man spelar ganska länge åt gången och inte har för långa mellanrum mellan sessionerna, för då hinner man glömma både handling och hur stridssystemet fungerar. Dessutom tar kanske Mario 10-15 timmar att klara medan RPG:n brukar vara bra mycket längre än så.
Men som sagt, det handlar nog mer om att skribenterna gillar andra genrer bättre. Jag tror det var i Super PLAY jag läste en recension av Disgaea till PSP, där spelet fick väldigt lågt betyg och argumentet till detta var något i stil med ”striderna är turbaserade, jag vill ha action, och köra bil”… Ok, det var inte riktigt så illa, men skribenten påpekade själv att han inte gillade genren. Frågan är bara varför man recenserar spel i genrer man själv inte är intresserad av, det är som om en vegetarian skulle recensera en restaurang som bara serverar kötträtter.
Själv är jag inget stort fan av sportspel som Fifa och NHL. Jag tycker att skillnaden mellan utgåvorna oftast är lika stora som patcharna till Gears of War 2, det gör skillnad i spelet men att kalla det för ett helt nytt spel känns överdrivet. Samtidigt vet jag kompisar som älskar dessa spel, och lägger märke till detaljer som förändrar spelet helt och hållet för de erfarna spelarna. Hade jag ägt en tidning hade jag givetvis satt någon av dessa på att recensera sportspelen, och inte den där snubben som bara gillar RTS och hatar sportspel. Men när det kommer till recensioner av RPG verkar svenska speltidningar inte ha någon som gillar genren, och sätter istället den där killen som gillade FFVII men hellre spelar actionspel på jobbet. Argumenten brukar vara att spelmekaniken är föråldrad och saknar action, medan sportspel, fightingspel och andra genrer som sett identiska ut i evigheter jämfört med RPG:n får höga betyg utan att någon ens påpekar det som en svag punkt.
Nu gäller tack och lov inte denna princip hela tiden, och bland annat Level har faktiskt satt bra betyg på relativt okända serier för västvärlden såsom Persona och SMT (Atlus som du nämnde, men det är faktiskt fantastiska spel), och de FF och VC som får bra betyg är oftast riktigt bra också.
Jag var själv inte särskilt imponerad av Tales of Vesperia i början av spelet (som du redan vet). Stridsystemet kändes tråkigt, historian klyshig och röstskådespeleriet hos många icke spelbara karaktärer var styltigt och inlevelselöst. Tack och lov fortsatte jag spela spelet ändå, och med tiden utvecklades stridsystemet ordentligt, de sämre röstskådespelerierna höll sig i bakgrunden och handlingen fick mig att inte kunna sluta spela. Det tog med andra ord några timmar för mig att tycka om spelet, men nu kan jag knappt slite mig ifrån det. Frågan är bara som svenska spelskribenter ger spelet den tid det tar för det att bli intressant innan de skriver ett omdöme.
Angående Trials HD (mcspelet) och Gears of War så vill jag försvara dessa spel lite. Trials gör ingenting nytt (mer än ett innovativt high score-system), men har tagit till vara på de bästa spelmomenten från förr, precis som Blue Dragon gjorde. Och Gears of War gav oss coversystemet och motorsågsklingorna, som förändrat hela actiongenren mer än något annat spel före Half Life, men även där har vi motsvarigheter i RPG-genren.
Leorio: Vad synd, vilka spel var det du inte gillade till 360:n då? Är övertygad om att det finns något RPG till konsolen även du kommer gilla.
I fallet med Disgaea så var det Anna Slädö(osäker på efternamnet) som recenserade spelet. Både till PS2 och PSP.
Det hon gjorde var att jämföra det med Final Fantasy Tactics och utgå ifrån Tactics som en grund för alla SRPGn, Disgaea går sin egen väg om man säger så.
SÅ jo, hon gillar genren, men inte Disgaea :p
Och exakt de argument brukar finnas. Men jag orkar inte bry mig om att storyn används flera ggr förrut, jag har alldeles för skoj med att spela spelet.
Persona har tagit klivet in i rampljuset. Ge det några spel till så kommer det bli liknande kritik till de spelen. Vilket är synd då de trots allt uppgraderar en himla massa mellan spelen. Jag hoppas att ryktet om P5 till PS3 stämmer
Vad det anbelangar med Trials HD så ja, det är verkligen bra spelmoment från förr som har tagits till vara på. Men det är det även i Star Ocean: The Last Hope, Tales of Vesperia och de ratades på grund av för gamla idéer, hur bra de än var förr. Men Trials HD älskas ändå.
Det är bara så intressant att se hur det är så stora skillnader bara för att genren ändras. Jag säger inte att Trials HD och Gears of War är dåliga spel. Men det har gjorts förr :p Vilket är poängen.
Persona spelen, eller så gott som hela Shin Megami Tensei serien är outhärdligt bra. DDS, Nocturne och Persona är givna titlar i vilken top lista som helst. Devil Summoner har nästan allting, det enda som det skulle behöva ändra är spelmekaniken. Jag gillar inte att springa runt i samma områden för att leta ledtrådar, men för spelets story så är stämningen och miljön underbar.
Kan nog stämma att det var en tjej som recenserade det, minns inte allt för bra men jämförelsen med FFT togs upp kommer jag ihåg och allt som inte var karbonkopia av det spelet var skit. Jag tycker att FFT är ett av de bästa spelen inom genren någonsin, och framför allt storyn är ruskigt bra, men Disgaea är i många fall roligare att spela, och känns inte lika klumpigt. Inget konstigt med det då det är ett mycket nyare spel. Om jag inte minns helt fel klankade hon ner på systemet att man behövde trycka på excecute för att få karaktärerna att slåss, som om det förstörde hela spelet. I själva verket förgyller det spelet och låter än göra stora kombinationsattacker.
Kändes i alla fall som att hon dissade spelet totalt bara för att det gjorde någonting nytt, och jag tvivlar på att hon spelat spelet särskilt länge och bara avfärdat det som lågbudgetspel.
Känns som att vi är eniga om resten i alla fall. Tales of Vesperia är ett riktigt bra spel, och även om du påpekar att storyn är full av klyshor så är det som sagt den som får mig att inte kunna sluta spela, skulle det då vara spelets sämsta del säger ju det en del om resten av spelet
Kan nog stämma det du säger om Persona, serien ökar ju i popularitet hur mycket som helst för tillfället och nästa del i serien kommer säkert få ett sämre betyg (i och för sig fick väl P4 10/10 om jag inte minns fel, så det verkar ju logiskt), och att P5 är påväg till PS3 är jag övertygad om, även om det bara är rykten än så länge.
Precis som jag sa, Trials HD älskas medan 360-RPG:n ratas, och ändå gör de mycket mera nytt än motorcykelspelet. Nu är förstås alla gamla idéer nödvändigtvis bra idéer, men jag tycker ändå att spel som Lost Odyssey är extremt underhållande och håller bra mycket längre än Trials, som gör sig bättre i små doser (man riskerar att slå sönder TV:n om man spelar det för länge).
SMT-serien spöar FF i på väldigt många områden och är bland de bästa spel jag någosin spelat. Devil Summoner har ett riktigt underhållande upplägg, charmiga karaktärer, fantastiska miljöer och är helt omöjligt att tröttna på. Det är därför stor skam att uppföljaren inte verkar komma till Europa trots allt, får helt enkelt bli att börja importera igen
Disgaea är inte för alla om man säger så
Storyn i ToV är fylld av klyschor ja, men jag bryr mig inte om de. Det fungerar ypperligt att spela och man vill hela tiden veta vad som kommer att ske.
P4 har jag inte läst någon recension av tror jag. Är inte säker dock.
Enchanted Arms ratades inte :p Även om det i allra största grad är ett klassiskt RPG.
Lost Odyssey är riktigt skoj att spela ja, fungerar ypperligt. Nog bland det bättre jag spelat på många år. Innan Star Ocean och Tales of Vesperia kom :p The Last Remnant väntade jag på PS3 versionen, nu ser det ut som att jag kommer skaffa mig X0 versionen inom en rimlig framtid. För att se vad alla tycker är så dåligt med det :p
Infinite Undiscovery hade sina poänger. Det jag störde mig mest på där var achievementsen. Att besegra en boss samtidigt som man undviker en Tsunami som inte har några större anmärkningar över när den kommer var ingen höjdare. Ej heller kameran. Och så var det för kort.
Men storyn, hur månen har fjättrats fast i marken och hur de som inte tror på Gud blir utstötta gav en klump i halsen på mig.
Devil Summoner förstörde en hel del för mig. Som sagt gillar jag inte att springa runt och leta efter ledtrådar som jag bara kan hitta om jag har en viss typ av Persona… Sedan tillbaka till ursprungsstället och så till nästa ställe. Att ha samma värld fast i en ljus och en mörk värld kändes bara jobbigt.
Striderna hade sina stunder, men var för det mesta ganska tråkiga. Vilket de har fixat till Devil Summoner 2.
Kul att du tar upp Enchanted Arms, som verkligen inte gjorde något för att ta genren framåt. Kommer även ihåg att det som hyllades mest i spelet i en av recensionerna jag läste var att en av huvudkaraktärerna var homosexuell, även om ingen riktigt vågade säga det rakt ut i spelet. Men det här spelet kom ändå såpass tidigt att folk inte hade börjat klanka ner på rollspel än, var vad jag kan minnas första JRPG:t till denna generations konsoler.
Tycker achievements i RPG:n inte fungerar sådär jättebra än. Att till exempel öppna varenda liten skattkista i ett helt spel som sträcker sig över fyra skivor känns inte bara tråkigt, det är dessutom näst intill omöjligt utan att ta till hjälpmedel som guider. Jag gillar heller inte när man i stort sett blir tvingad att spela om spelet två tre gånger för att kunna ta alla achievements, det är ok i kortare spel men i ett spel som kan ta runt 50 timmar att ta sig igenom vill jag hellre fortsätta utforska världen med sidequests och liknande efter att ha klarat storyn, och inte börja om på den igen från början. Jag är heller inte så förtjust i achievements som är lätta för lätta att missa, som alla secret missions i ToV. När man mött några bossar förstår man snart att de dyker upp vid så gott som varje boss, men det är inte alltid självklart hur man ska låsa upp dessa, och klarar man bossen ändå känns det bara tråkigt att ladda om sin senaste sparfil för att försöka lista ut vad det hemliga uppdraget går ut på.
Har själv inte spelat Devil Summoner 2 än då det verkade som att det skulle komma till Europa ett tag, men nu när det är klart att så inte är fallet kommer jag nog att importera det så snart som jag är klar med Tales of Vesperia och Star Ocean 4.
Pingback: Första intryck från Magna Carta 2 @ Speltokig
Pingback: Jag hatar sparstationer, och avsaknaden av dem ännu mer @ Speltokig