En av mina favoritserier till PS2 var utan tvekan Ratchet & Clank. Med en alldeles lagom blandning av action, plattformshoppande, skattletande och minispel blev de spelen aldrig tråkiga. Det var också därför jag hade skyhöga förväntningar på seriens PS3-debut, förväntningar som krossades ganska ordentligt. Spelet var inte dåligt i sig, men det kändes tomt och enformigt på något sätt, och allt för stor fokus hade lagts på skjutandet. Plattformshoppande existerade knappt, minispelen var väldigt få till antalet och inte ens vapenarsenalen var lika fantasifull som innan.

Sen kom Quest for Booty, som många betraktade som ett fullfjädrat actionspel i alldeles lagom längd. Själv tycker jag det är sämsta delen i hela serien, och det bjuder varken på variation eller särskilt utmanande spelmoment. Dessutom fanns det inget omspelningsvärde i spelet, som tog slut på ungefär tre timmar.

Det var därför mycket skeptiskt jag matade in Ratchet & Clank: A Crack in Time i min PS3 första gången, men samtidigt väldigt spänt. Det här spelet skulle avgöra hela seriens framtid, och om jag skulle fortsätta köpa spelen.

Efter att ha spelat igenom hela spelet kan jag lugnt pusta ut och konstantera att det här är det bästa Ratchet & Clank på länge. Spelet har det mesta – en välbalanserad och kreativ vapenarsenal, ordentligt med humor, lagom med plattformshoppande och en mer komplett helhetskänsla.

Min personliga favoritdel av A Crack in Time inträffar vid de tillfällen man får kontrollera Clank i pusselmoment där man får tänka till lite. Här har man sneglat mycket på Braid, och med hjälp av terminaler kan man spela in sig själv för att sedan spola tillbaka tiden och få hjälp av ens inspelade kopia. Behöver du till exempel komma igenom en dörr men måste stå på en knapp för att den ska hållas öppen spelar du först in dig själv när du ställer dig på knappen, sen förvandlar du filmen till en kopia av dig själv, för att slutligen spela upp din kopia som snällt ställer sig och väntar på knappen medan du springer genom dörren. Det må låta simpelt, men när du har fem olika terminaler och ett tiotal knappar gäller det att tänka till lite, och i många av fallen måste man prova på olika taktiker för att hitta den rätta lösningen.

En annan ny del i spelet är det lite friare upplägget. Varje bana består fortfarande av en planet, men nu kan du åka omkring fritt i planeternas solsystem i ditt modifierbara rymdskepp. Du låser förvisso inte upp nya solsystem förrän du är klar med de banor som krävs för att driva handlingen vidare, men det finns många andra saker att göra vid sidan av, som att besöka småplaneter och utföra sidouppdrag i rymden. Småplaneterna påminner mycket om planeterna i Super Mario Galaxy, om än inte lika varierande. De är oftast helt specialiserade på antingen plattformshoppande eller enbart skjutande, även om det finns vissa undantag.

Medan småplaneterna erbjuder vapenuppgraderingar, guldbultar och annat smått och gott brukar man tyvärr bara få vanliga bultar (pengar) om man utför rymduppdragen. Dessa uppdrag är utan tvekan spelets svagaste länk, och de går oftast ut på att bogsera ett rymdskepp från punkt A till punkt B, och någonstans däremellan tvingas man möta ett tjugotal rymdskepp som måste förstöras innan man kan ta sig i mål. Dessa rymdstrider är alldeles för lätta, och efter att ha uppgraderat rymdskeppet ytterligare är det ungefär lika underhållande som att slå ihjäl värmeutmattade flugor i verkliga livet. Ett annat problem med det friare upplägget är att man inte kan warpa sig till en annan bana direkt från en planet, utan måste först gå igenom en laddningssekvens där ens skepp åker ut i rymden, efter det kan man välja från startmenyn vilken bana man vill till, och sen får man vänta ytterligare en gång på att spelet ska ladda.

I övrigt är spelet riktigt bra, utan tvekan det bästa Ratchet-spelet denna konsolgeneration. Både kontrollen och grafiken är lika sköna som vanligt, man kan ägna timmar åt att leta skatter och uppgraderingar, och för den som inte kan tröttna finns det ordentliga belöningar att få tag i på ett andra varv i spelet. Dessutom skulle Clanks solodelar i äventyret kunnat stå sig som ett helt eget spel.

Spelet får fyra av fem väldigt starka R.Y.N.O (Rip You a New One) i betyg.