För några veckor sedan fick jag ett oväntat sug efter anime. Jag har läst manga till och från under en längre period, men jag inte sett på dess animerade motsvarighet på flera år. Så vad passade bättre än att börja se om en gammal kultserie som jag hade på DVD – Neon Genesis Evangelion.

Jag kom ihåg att serien var bra, men jag kom också ihåg att den blev extremt rörig mot slutet. Jag vet inte om det beror på att jag är bättre på språk nu än förra gången jag såg serien, eller om det beror på att jag sett serien en gång innan, men jag tyckte inte alls att serien kändes särskilt rörig när jag såg om den förrän möjligtvis de tre sista avsnitten.

Vid en första anblick av Evangelion kan man lätt tro att det är en actionfylld mechaserie i stil med Transformers, men så är verkligen inte fallet. För även om storyn kretsar kring att ”änglar” (en del översätter dem till apostlar) anfaller jorden och vill utplåna mänskligheten, och enda chansen att stoppa dem är att skicka ut jättelika robotar (evangelions) som har mer gemensamt med de anfallande änglarna än människorna själva, så är det här ändå i första hand ett drama.

För det är hela tiden den fjortonårige evangelionpiloten Shinji och kaptenen Misato som står i fokus. De har bägge blivit sårade och övergivna som barn, och serien handlar minst lika mycket om deras sätt att konfrontera dessa känslor som att världen håller på att gå under. De har båda mycket gemensamt, men då Shinji undviker mänsklig kontakt så mycket som möjligt för att skydda sig själv från att bli sårad igen så tacklar Misato samma problem genom att fly till ytliga relationer.

Karaktärsutveckling är nog bästa ordet för att beskriva serien. Ingen karaktär är sig lik hela vägen genom serien, personer man hatar i början av serien blir snart ens favoriter och tvärt om. Till och med omgivningarna och de jättelika evangelions utvecklar egna personligheter som även de förändras med seriens gång.

Jag tyckte som sagt att Neon Genesis Evangelion var en bra serie när jag såg den första gången. Den här gången tyckte jag i stället att serien var ett riktigt mästerverk. Uttrycket ”välregisserat för att vara tecknat” känns som ett hån då den här serien är så bra att många otecknade serier som går på TV idag känns som rena skämtet i jämförelse. Brukar du kolla på anime har du antagligen redan sett den här serien. Om du inte brukar kolla på anime är det här en perfekt serie att börja med, du kommer inte att bli missnöjd. Och att man dessutom kan köpa hela samlingen för 229 kr på Webhallen, femtio kronor billigare än vad varje enskild skiva kostade när jag köpte serien, borde vara motivation nog för att ge Evangelion en chans.

Har du som jag sett serien vid ett långt tidigare tillfälle, inte orkar kolla igenom en hel TV-serie eller bara stör dig på att den är i 4:3-format och inte i HD finns även ett annat alternativ. I Japan håller man nämligen på att göra om hela serien till fyra långfilmer, och den andra delen hade nyligen biopremiär i hemlandet. Själv har jag bara sett den första filmen, men jag kan lugnt säga att de fått med allt som gjorde originalserien så bra, förbättrat utseendet och karaktärsdesignen, men framför allt vridit upp tempot ordentligt och bytt ut många delar av handlingen som lätt kunde bli lite röriga. Filmen var utan tvekan det bästa jag någonsin sett i animeväg, och jag ser fram emot de kommande delarna av Rebuild of Evangelion.

Vad tycker ni om anime och manga? Har ni sett Evangelion, eller har ni några andra favoriter? När jag ändå pratar om anime vill jag förresten passa på att tipsa om Webhallens sommarkampanj, där de säljer kompletta animeserier till pris motsvarande vanliga långfilmer. Helt klart värt att ta en titt på.