I veckan som gick köpte jag något så ovanligt som ett brädspel. Tidigare har jag i stort sett bara ägt Monopolliknande spelet Finans, och några enstaka festspel för lättsam underhållning i någon kvart.

Men det här var annorlunda, jag hade egentligen ingen aning om vad det var för spel, men då det byggde på en licens från World of Warcraft misstänkte jag att det låg närmare rollspelsgenren än lättsamma festspel. Då jag länge varit nyfiken på spel av den här typen och det inte såg allt för krångligt ut så slog jag till och köpte det.

På spelets kartong står det klart och tydligt ”speltid: 90-120 minuter”, så vi plockade fram spelet runt tiotiden på en lördagskväll. Två timmar senare hade den tredje spelaren fortfarande inte fått inleda sin spelfas eller ens slått med någon tärning.

Detta berodde givetvis till stor del på att det var första gången vi spelade, samt att det var många förberedelser i stil med att ploppa ut små myntliknande pappersbrickor ur en stor skiva, och andra saker som bara behövde göras en gång efter att man köpt spelet. Men största tidsboven i dramat var ändå något helt annat - manualen.

Instruktionsboken till spelet är nämligen riktigt klumpigt skriven, med överdrivet komplicerade meningar som beskriver de simplaste sakerna, men där viktig information ändå inte framkommer. Jag vet inte hur många gånger man fick leta runt bland de 32 sidorna som manualen innehåller bara för att kolla upp något så simpelt som grunderna för hur man plockar upp ett vapen eller attackerar en fiende, och ändå är det så vagt beskrivit att många frågetecken fortfarande kvarstod.

Först trodde jag att det var jag som blivit alldeles för bortskämd med TV-spel där man hela tiden får instruktioner direkt i spelet, och kan prova sig fram för att direkt få svaret om man gör rätt eller fel. Men efter att ha läst långa stycken som beskriver ingående hur man ska slå med tärningen i början av varje spelares runda, men ändå lyckas missa att berätta viktiga detaljer som att man bara får röra sig inom speciella områden till en början (det stod självklart på nästa sida), är det knappast mig det är fel på.

Instruktionsboken till spelet World of Warcraft – The Adventure Game är ett praktexempel på hur man absolut inte ska skriva manualer. Är man intresserad av hur man gör något så opedagogiskt som möjligt så kan man utan tvekan hämta inspiration från den här boken, och jag tror att den perfekta manualen gör allt tvärt emot vad författaren till det här spelets manual gjort.

Spelet gav vi för övrigt en andra chans igår kväll, och det visade sig vara ganska kul. Vi hann inte spela klart spelet då heller, och att en spelomgång bara tar 90 minuter är en ren lögn. I alla fall för alla som inte spelat igenom det ett antal gånger och kan alla regler utantill. Spelet är nog ändå ett av de lättsammare brädspelen med rollspelsinslag, och det hade varit en perfekt introduktion till genren om man bara inkluderat en vettiga spelinstruktioner.

När jag på sista sidan i instruktionsboken läser en reklam för ”det riktiga WoW-brädspelet” som är mycket större, längre, krångligare och som det släppts två stora expansioner till, blir jag dock ganska avskräckt. För om manualen i det spelet ens är hälften så usel som den här skulle det antagligen ta över en månad bara för att lära sig de mest grundläggande funktionerna i spelet.

Vad tycker ni om brädspel? Spelar ni många sådana eller tycker ni de är tråkiga och för dyra? Själv hade jag inte ens en aning om att det fanns expansioner till brädspel, men jag tycker ändå att det är riktigt mysigt att hälla upp en grogg och spela Risk efter att ha grillat en varm sommarkväll.