Själv blev jag inte speciellt besviken på Fable 2, snarare tvärt om. Hade precis som NuYu erfarenheter av Molyneux förmåga att överdriva saker, så jag hade väntat mig ett Fable 1 med några futtiga skilnader. Nu blev jag istället positivt överraskad av allt nytt och tycker det är riktigt bra.

Som sagt kan för låga förväntningar även det förstöra spelen, oftast genom små detaljer som man i förväg bestämt sig för att irriteras av, efter som någon annan sågade spelet på grund av det. Det du nämner med Panzer Dragoon Orta är säkert ett rätt vanligt fenomen, och låter man intrycken lägga sig och man provar spelen igen brukar man kunna få en mer rättvis bild av det hela.

Super Mario Galaxy var ett spel jag inte brydde mig mer om än att jag bokade det, men då jag väl testade blev det en enormt trevlig överraskning.

Fable II verkar många blivit besvikna över, själv visste jag mycket väl att Molenoux (?) överdrev det hela och att det skulle bli likt det första. Som jag dessutom gillade. Därför blev det andra riktigt bra för mig. Trean förväntar jag mig heller inget revolutionerande från, trots hans snack om Natal.

Nu blir det bara massa positiva saker här, men kan tilläggas att recensenterna påverkar även åt andra hållet. Jag hade av någon anledning fått för mig att Panzer Dragoon Orta fick en 6:a av Gamereactor, spelade det därför själv och lekte överdrivet kritisk, vilket ledde till att jag sänkte spelet trots att det inte behövdes. Då jag klarade av det kändes det riktigt bra, och spelet förtjänade nog mer än 6 ändå, en 8:a faktiskt. Sedan såg jag att det nästan överallt fått en 9:a. Hoppsan. Det tog inte lång tid förrän jag spelade om det, först på en lägre svårighetsgrad, sedan på en högre, och för varje gång gillade jag det mer. Nu rankar jag det som ett av mina absoluta favoritspel någonsin. Så påverkad var jag.