Det är fortfarande mycket tjafs om rollspelsdöden. Men när till och med Tales of Vesperia fick ”mediokert” som omdöme av svensk spelpress är det nog snarare rollspelsintresset som är dött. Ok, det är inte något nytt Final Fantasy eller Shin Megami Tensei/Persona, men det är fortfarande riktigt bra, även om det kanske håller lite väl hårt i sina rötter från 90-talet ibland.
Men nog snackat om det, Vesperia kommer jag skriva mer om någon annan dag. Nu är det istället förra veckans RPG-release till Xbox 360 jag vill skriva av mig lite om. Det är givetvis Magna Carta 2 jag pratar om, ett spel jag varit intresserad av länge men inte riktigt fått kläm på. Nu har jag dock provat det i några timmar och det känns riktigt bra.
Det är inte som i så många andra rollspel, handlingen, som får mig att sitta kvar framför TV:n mitt i natten när jag egentligen borde gå och lägga mig. Nej, här är det istället de varierande omgivningarna och framför allt spelmekaniken som imponerar. Jag har aldrig varit ett stort fan av de lite mer actionbetonade striderna i Star Ocean- och Talesserierna, jag tycker det blir för mycket hamrande på slagknappen och för lite strategi i det hela. Framför allt stör jag mig på att man oftast inte behöver kontrollera mer än en karaktär, de andra i laget sköter sig själva per automatik, även om det oftast är på ett sätt som är under all kritik.
I Magna Carta 2 har man valt att tackla det här problemet på ett alldeles utmärkt sätt. Mitt i striderna kan man nämligen med ett lätt tryck på styrkorset växla mellan karaktärerna blixtsnabbt, och här är det ingen bonusfunktion som i andra spel utan en direkt nödvändighet för att gå segrande ur slagen. Det blir även mer strategiskt än i andra actionrollspel, trots att man har betydligt färre magier och färdigheter. Här lägger man istället upp taktiken genom att använda sig av rätt karaktärer med rätt utrustning, och det hela påverkas betydligt av vilka miljöer man slåss i samt vilken strategi fienden använder sig av.
Det känns även skönt att striderna utspelar sig direkt på världskartan. Med ett enkelt knapptryck så ställer din trupp sig i attackposition, och med ett tryck till kan du återgå till utforskandet. Det blir ett härligt flyt som får mig att tänka på Ninty-Nine Nights, med undantaget att det här spelet faktiskt är roligt att spela. I övrigt har systemet hämtat mycket inspiration från onlinerollspel och Final Fantasy XII.
Och det är långt ifrån det enda som påminner om del tolv i Final Fantasy-sagan. Quest-systemet har även det hämtat inspiration därifrån. Visserligen är det mycket simplare och tar inte alls upp lika mycket tid från handlingen, men den lyckas ändå skapa den där lilla frihetskänslan som gör så mycket för helhetsintrycket. Tyvärr kan andra delar av spelet bli lite väl likt Final Fantasy ibland, som till exempel när man träffar på ett pilbågsbärande folkslag med kaninliknande öron i en skogsmiljö som påminner lite väl mycket om Frans hemby (Eruyt Village) från tidigare nämnda spel. Jag har ingenting emot detta men det känns som de har snott en del saker rakt av, och det känns ju lite tråkigt.
Än så länge har jag alltså haft riktigt kul med spelet, och jag hoppas att resten är minst lika bra. Jag återkommer med fler intryck och en eventuell recension av spelet senare.
Jag är delad. På ett plan vill jag verkligen testa Magna Carta 2 då jag faktiskt gillade det som släpptes till PS2 förutom striderna och hur de sköttes.
Vilket de verkar ha fixat ordentligt till detta.
Alltså vill jag spela det. Men samtidigt vet jag att jag inte har någon ekonomi att köpa spel som jag inte kommer att älska fullständigt.
Hittar jag det för en billigare peng så kommer jag definitivt att skaffa det. Men just nu så är det för dyrt
Kan säkert vara ett bra val att vänta tills det hamnar i en reaback. Bara du inte hinner glömma bort spelet innan dess, för det är absolut ett spel som ett rollspelsfan som du måste spela!
Om inte annat är framsidan så fruktansvärt sexig att man blir sugen av bara den.
Fast jag säger som HB: jag är delad. Blir möjligtvis ett köp senare, antagligen via Tradera eller reabackarna. Det verkar trots allt rätt intressant.
Pingback: Jag hatar sparstationer, och avsaknaden av dem ännu mer @ Speltokig
Bara att jag importerar det i sådana fall så det kan dröja innan det hamnar ni reabacken :p
Eller så tar det slut.
Glömmer bort det är det väldigt liten chans att jag gör. Är ju trots allt intresserad av spelet och då glömmer jag sällan bort spel.
Pingback: Magna Carta 2 @ Speltokig
Nu har jag lagt upp en recension av spelet i alla fall. Lite splittrad så här i efterhand men det är helt klart ett bra spel om man gillar genren. Vissa element av spelet är riktigt intressanta, och till ett rabbaterat pris tycker jag absolut att ni ska ge spelet en chans.