Begagnade spel är snart ett minne blott

Som vi alla vet är inte speltillverkarna särskilt förtjusta i den stora begagnatmarknaden som spel har idag, och de gör allt för att få oss att undvika denna marknad. Digital distribution har länge varit ett av de största knepen för att kunna förhindra konsumenterna från att sälja sina spel, men vi har även stött på några andra varianter med åren.

Själv brukar jag inte köpa begagnade spel, jag tycker att det pris man får för spel i inbyte är skrattretande lågt, och att köpa begagnat skiljer oftast inte allt för mycket i pris mot ett helt nytt exemplar. Ändå gillar jag att alternativet finns, och jag vet många som byter spel med varandra via internetforum och liknande utan att behöva lägga ut massa pengar emellan. Säkerheten att kunna sälja tillbaka sitt spel till affären om man blir extremt besviken på ett spel är även det något att värdera.

Men köper du spelen via tjänster som Xbox Live och Steam kan du glömma att byta, sälja eller ångra ditt köp, dessutom försvinner möjligheten att låna ut spelen till kompisar. Nu tror jag förvisso aldrig att denna distributionsform kommer ersätta vanliga butiker helt, men det påverkar fortfarande begagnatmarknaden stort.

Dock tycker jag fördelarna med denna distributionsform är fler än nackdelarna, och även om det eliminerar andrahandsvärdet på spel helt så känns det ändå som en naturlig väg att gå. Det jag istället oroar mig för är de nya knepen spelutgivarna använder sig av för att förhindra vidareförsäljning av deras produkter. Jag pratar givetvis om kopieringsskydd och exklusiv DLC som motsvarar halva spelet.

Jag inser givetvis att detta i första hand är gjort för att förhindra piratkopiering, men varför ska vi ärliga konsumenter förlora på upplägget i slutändan när piraterna ändå alltid lyckas kringgå alla skydd och piratkopierar även det nedladdningsbara materialet?

På PC-marknaden har tveksamma lösningar mot både pirater och begagnatmarknaden pågått länge. Värst var det när Spore släpptes, och man bara kunde installera spelet på högst tre datorer. Att låna ut spelet var meningslöst, att sälja det lika så, och brukade man formatera hårddiskarna ofta, bytte dator eller installerade spelet även på sin bärbara dator kanske spelet inte ens fungerade efter ett tag. Nu släppte EA tack och lov på den här spärren efter ett tag, men begränsningar av det här slaget blir fortfarande allt vanligare.

Det är även vanligt att man måste aktivera sina spel via Internet för att kunna spela, något som det brukar bli ramaskri över när förbokningar skickas ut för tidigt, eller ännu värre när aktiveringskoden på spelfodralet är förtryckt. Men även om allt skulle fungera som det är tänkt så tycker jag ändå inte att man ska behöva vara uppkopplad mot internet för att kunna spela ett spel man köpt. I delar av landet är driftstörningar på bredbandet en vanlig företeelse, och många barn har speldatorer utan internetuppkoppling.

Hur som helst är anledningen till att jag skriver det här att även konsolmarknaden börjar gå i samma riktning, med tveksamma lösningar som aldrig gynnar oss konsumenter i slutändan. Jag syftar framför allt på de koder med nedladdningsbart material som så gott som alla speltillverkare skickar med sina spel nu för tiden. Förut brukade man bara få koder av det här slaget när man köpte de limiterade utgåvorna av spel, och de bestod oftast av något guldpläterat vapen och på sin höjd en extra multiplayerbana. Men på senare tid följer de även med de vanliga utgåvorna av spel och har kommit att bli avgörande delar för den totala spelupplevelsen, och oftast är det material som redan ligger på skivan men som måste aktiveras över internet för att bli tillgängligt. Material som blir helt otillgängligt för dem som köper spelet begagnat, eller i vissa fall går att ladda ner mot betalning, och plötsligt blev det dyrare att köpa spelet begagnat än nytt.

Ett riktigt fult knep av det här slaget råkade jag ut för efter att ha införskaffat Dragon Age: Origins. I fodralet ligger en klart synlig kod med en specialrustning man kan ladda ner, inget fel i det, smågrejer av det är slaget är ingenting som påverkar spelupplevelsen nämnvärt och de som köper spelet begagnat bryr sig nog inte så mycket om de missar en sådan detalj. När jag sedan drar igång spelet kommer det upp förslag på nedladdningsbart material med stora quests som låter riktigt intressanta, något jag tänkte ladda ner efter att ha provat spelet lite. Som tur var tog jag mig en extra titt i fodralet innan jag skulle köpa materialet, och upptäckte då att man längst in i fodralet, under instruktionsboken och med baksidan uppåt, hade lagt in en kod för just det materialet. Hade jag, som så många andra säkert redan har gjort, missat denna lapp skulle jag antingen betala två gånger för något som redan ingick i spelet, eller gå miste om en stor del av spelet som påverkar den totala upplevelsen ordentligt.

Lösningar av det här slaget är det värsta jag vet, men det är ju tyvärr lönsamt för spelutgivarna då de både får folk att registrera sig på deras hemsida och betala en extra gång för material som borde ha ingått i spelet från första början, även för dem som inte orkar koppla upp sig på nätet och skriva in en löjlig kod. Och att det skulle motverka piratkopiering har jag väldigt svårt att tro, för stjäl man själva spelet betalar man väl knappast för extramaterialet, vad jag förstår borde väl det vara lika enkelt att kopiera som själva spelet i sig?

Vad tycker ni om redeemcodes och kopieringsskydd?