Tiden går fort när man har roligt. Innan jag visste ordet av det hade jag plötsligt recenserat hela 50 olika spel på Eurogamer.se sedan starten i april förra året. En imponerande siffra i mina ögon då jag har ett heltidsjobb, flickvän, kompisar och en rad andra intressen vid sidan av mitt spelande. Hur jag fått tiden att räcka till har jag ingen aning om.

Det har varit många intensiva perioder under mitt recensionsspelande under året som gått, och att jag trappat ner lite de senare månaderna kan nog vara klokt då jag recenserade hela sju spel på en och samma månad i april i år. Ändå är antalet recensioner jag skrivit nästan skrattretande lågt jämfört med flera av mina kollegor, och jag är minst sagt imponerad av hur de får tiden att gå ihop.

Men nog med egoistiskt självsmicker nu, anledningen att jag delar med mig av denna text är för att summera vilka spel som är värda att ta sig en titt på om ni skulle ha missat dem under tiden jag skrivit på Eurogamer.se, samt berätta vilka titlar ni absolut bör undvika.

Om vi börjar från toppen så är det endast två spel jag haft nöjet att dela ut högsta betyg till. Först ut var smått fantastiska Pac-Man Championship Edition DX som gjorde vår pillerknaprande vän från 80-talet till ett lika självklart val på denna generations hemkonsoler som han var i arkadhallarna för 30 år sedan.

Även Pokémon Black/White lyckades norpa åt sig en tiopoängare, och är vad jag skulle vilja påstå den fulländade versionen av Pokémon. Allt som gjort serien så bra finns kvar tillsammans med en del roliga nyheter, medan allt dåligt har plockats bort. Aldrig tidigare har det varit så roligt att upptäcka nya fickmonster och försöka fånga dem alla!

Några andra spel som förgyllt min tid som recensent jag vill lyfta fram är Valkyria Chronicles 2, Dance Central, Ghost Trick: Phantom Detective och Outland, som samtliga var ruskigt nära att nå toppbetyg och som alla verkligen borde prova – jag lovar att ni inte blir besvikna!

Även det femtionde spelet jag recenserade är väl värt att investera tid i, då det var ett så lyckat spel som Burnout Crash som fick stå grund till min jubileumsrecension. Sämre spel kunde det ju ha blivit…

Men allt har inte varit guld och gröna skogar under recensionshetsen. Rekorddåliga Zumba Fitness: Join the Party tillsammans med usla Naughty Bear och värdelösa Hasbro Family Game Night Vol 3 fick mig att ifrågasätta om mitt intresse för att skriva om spel verkligen var tillräckligt starkt för att genomlida skräp av den här arten, vilket det lyckligtvis var med lite hjälp av mer lyckade recensionsspel emellanåt.

Avslutningsvis skulle jag vilja lyfta fram Dance Evolution, som trots att det inte är värt mer än en sjua i betyg har underhållit mig riktigt mycket sedan jag fick det. Det är ett Kinectspel som skulle kunna beskrivas som Dance Central på japanska steroider, och är helt galet kul att spela trots alla brister och dåliga designval. Jag misstänker tyvärr att en eventuell uppföljare skulle innehålla ännu fler missar i utformningen, men jag slutar ändå aldrig hoppas på en andra del i serien som skulle kunna utmana Dance Central på riktigt.

Kolla gärna in hela listan på de spel jag recenserat, där finns en hel del titlar med höga betyg som jag inte nämnt i denna text.

(Ska man vara riktigt petig har jag egentligen recenserat 53 spel på Eurogamer, om man räknar med DSi-spelen Maestro: Green Groove, Telegraph Crossword och Telegraph Suduko & Kakuro.)